Nere vid biografen såg jag William sitta utanför på en bänk i mörka jeans och en utomordentligt snygg skjorta. Det syntes att han hade något gojs i sitt sandfärgade hår vilket han aldrig hade. Det gjorde mig faktiskt lite hoppfull, för man skulle väl inte göra sig i ordning i onödan för någon man inte tyckte om i alla fall lite. Eller? Det skulle i alla falla jag göra bestämde jag mig för och gick fram till honom och han ställde sig upp och gav mig en snabb osäker kram. Jag besvarade den ganska tydligt men inte så han trodde att jag var desperat eller något i den stilen. Han log och kliade sig i nacken. Ett säkert tecken på att han var lite nervös. Åh gud vad jag älskade när han gjorde det. Hans isblå ögon strålade under de långa mörka ögonfransarna. Jag kunde drunkna i hans ögon.

”ska vi gå in eller det är lite kyligt här ute va?” Sa han och nickade mot den stora byggnaden där biografen låg. Ännu ett tecken på nervositet, var annars ska man gå för att se på bio? Jag log och nickade och vi gick in till biografen. Vi ställde oss längst bak i kön och väntade. Det var förvånansvärt lite personer i kön för att vara en film av detta slag. Men det var väl bara bra för då kunde jag och William få sista raden för oss själva. Vi köpte våra biljetter och William köpte en meny med en stor popcorn och två drickor. Vilken gentleman, eller, ja…(är man kär så är man) vi gick in i den stora salen och det satt ingen i dubbelsätena så det var bara att välja och vraka. Vi satte oss i mitten och där satt vi i en mycket pinsam tystnad och sneglade på varandra och hans ljusa ögon lyste av belåtenhet i biomörkret. Till sist började filmen. Vi satt en stund och försökte komma in i filmen, så att säga. Jag sträckte mig mot popcorn-burken och mötte Williams hand och båda drog undan handen lika fort och vi såg på varandra. Tacka gud för att det är mörkt här inne, tänkte jag medan jag satt där och rodnade. Filmen var jättebra, början var väldigt fångande och den hade oväntade vändningar hela tiden. Det var oväntade vändningar i verkligheten också för i mitten av filmen, när jag satt och försökte att inte börja gråta gjorde William den där klassiska saken när killen låtsas gäspa och lägger armen om tjejens axlar. Jag kollade på William med mina tårfyllda ögon och flyttade på popcornen och satte mig närmare honom och lutade mig mot hans axel. Helt plötsligt kände jag en liten vindpust i mitt öra och William viskade;

”Hon är verkligen vacker. ”

”Mm…” sa jag osäkert. Vem säger så till tjejen man är på dejt med!?

”Men hon slår inte en tjej jag såg utanför biografen förut”                           

”Nähä…” Vad tusan gör han, tänkte jag.

”Just nu sitter hon väl lutad mot en kille som inte är värd henne alls”

”Mhm…”

”Men jag älskar henne ändå”

Jag mötte hans blick och insåg att han pratade om mig. I den stunden kände jag hur rätt det kändes, att sitta här lutad mot William i biografens mörker och bara se på honom. Han böjde sig fram och kysste mig. Hans kyss var öm, osäker och helt underbar. Jag besvarade kyssen med samma ömhet som han kysst mig. Allt det osäkra och ledsamma i mig försvann och kyssen ökade i intensitet. Inget kunde ta ned mig från mitt rosa fluffiga moln nu! Förutom en sur biografsnubbe som lyste på oss med sin ficklampa och utstötte ett grymtande ljud av missnöje vilket försatte mig och William i ett totalt skrattanfall. Vi fortsatte att se på filmen i en mycket bekväm tystnad. Jag måsta säga att det var svårt att koncentrera sig på filmen efter vad som hänt. När bion var slut gick vi hand i hand hem tillsammans. Vi gick och pratade om alla fåniga saker vi gjort när vi var hemligt förälskade i varandra. Det visade sig att vi och våra bästa vänner hade betett oss väldigt lika. Det visade sig också att våra bästa vänner gillade varandra. Gabrielle hade frågat Dean om han ville bli tillsammans med henne men han hade tyckt att det kunde förstöra vänskapen. Om du frågar mig tror jag att de hade passat bra ihop. Efteråt hade han börjat gilla henne mer och mer, dag för dag och nu var han galen i henne. Vi hade till exempel tyckt att varandras nummer i klasslistan var speciella. Mitt nummer i klasslistan var 16 och hans nummer var 13, Gabrielle och Dean var 15 och 7. Vi hade tagit hemliga bilder på varandra vid biljardbordet. Jag och Gabrielle hade kollat på bilder på deras fotbollslags hemsida och han och Dean hade kollat på dansvideor på nätet. När vi kom hem till mitt hus följde William mig till dörren för att säga god natt och hejdå. Jag kramade honom bara ifall mamma eller pappa skulle se mig. Sen gick jag in och drog av mig skorna. Jag gäspade och gick in och satte mig i soffan