För andra gången på den korta stund jag befunnit mig i sjön simmade jag med sådan fart att jag befarade att simma in i något stort och hårt. Jag tvärstannade och slöt ögonen medan jag hämtade andan. När jag sakta öppnade mina nya fast ändå invanda ögon hade jag dragit på mig min skickligt utförda mask av oberördhet. Den hade jag övat på varje gång jag sett William med Ella. Oj vad mycket tid jag lagt ned på att grubbla över henne och dem tillsammans. Oavsett så simmade jag i (vad jag trodde var) normal takt tillbaks till staden vars prinsessa jag nu var. När jag passerade den vackra porten med otroliga inskriptioner blev jag mött av Akins. Han log mot mig med ett litet glitter i ögat

”mycket att ta in?”

Fortfarande osäker på om min röst skulle bära nickade jag med ett litet leende och grymtade i medhåll.

”jag förstår det, det är väldigt… nytt att helt plötsligt vara en i det kungliga hovet i en underjordisk sjö.”

”du skulle bara veta” sa jag med svag röst

”tro mig, jag vet”

Jag tittade på honom, förbryllad av den sårbara min han hade, präglad av okända minnen, och funderade på vad han menade. När han såg på mig igen hade han sin kaxiga glimt i ögat igen.

”vill du veta var du ska bo?” frågade han och log snett. Jag hann inte ens svara innan han sköt iväg i en kaskad av luftbubblor.

”hallå!” ropade jag ”Akins..!?” och följde efter honom.

Vi kom fram till vad jag skulle kalla en exakt kopia av Ariels palats (Jag undrade om alla författare hade fått sig ett dopp här). Han stod nonchalant vid en vidöppen port som såg ut att vara gjord av uppochned vända istappar. När jag gick emot honom låssades han gäspa och sträcka på sig

”jösses vilken tid du tog på dig!” sa han och blinkade innan han smet in genom dörren. Jag blängde efter honom och följde med. Jag tyckte att jag borde sluta häpna över att allt var så storslaget men det gick bara inte. Så när jag kom in i palatset, som såg ut att vara gjort av is och måste vara minst fyra meter i tak, kände jag mig som en elefant i en porslinsaffär. Jag gick sakta på tå och granskade alla dörrar och fönster och vågade inte komma närmare än en halvmeter, som om jag trodde att allt skulle krossas enbart av min närvaro. Akins flinade åt mitt egendomliga beteende men jag brydde mig inte. Vi fortsatte gå och ju längre in i palatset vi kom desto mindre orolig blev jag. När vi kom fram till den lilla dubbeldörren i slutet av korridoren ställde sig Akins med ryggen emot dörren och händerna på dörrknopparna och såg i högsta grad mystisk ut med sitt stöddiga leende på läpparna.

”Akins, om du inte öppnar kommer jag explodera!” sa jag och på min befallning öppnade han högtidligt dörrarna som ledde till… en trappa! Jag som redan hade fått min årliga dos av spänd förväntan serverad på en dag måste tydligen vänta ännu längre innan jag kunde slappna av! Muttrande började jag ta mig upp för trappan tills jag kom till vad jag hoppades var den sista dörren. Innan Akins hann dra ut ännu mer på spänningen tog jag tag i dörrknoppen och klev rakt in i det normalaste jag hittills stött på.

”Jag har inrett det. Jag antog att du ville ha något normalt med vistelsen här.” sa Akins

”Wow eh, tack!” sa jag en aning frånvarande.

Det var ett litet rum med gräddfärgade väggar, ett fönster med en fönsternisch, en enkel säng med en mahognyram. I sängen låg två kuddar och ett mjukt dunaktigt täcke. Där fanns ett skrivbord med bokhylla av mahogny. I ett hörn fanns en Fat Boy och en läslampa. På en vägg fanns en dörr som ledde till en stor garderob fylld med de vackraste klänningarna jag kunnat drömma om. Akins förklarade att jag kunde föra bort min klänning av hår genom att helt enkelt ta tag i håret i nacken och dra som om jag bara omorganiserade min frisyr. Jag fick påminna mig om att aldrig pilla med mitt hår i allmänheten. Det fanns en dörr i garderoben som ledde till det lyxigaste badrum jag sett med en inomhusjacuzzi och en dusch med en massa olika funktioner som lukt, styrka, värme och färg. Det fanns en massa munstycken som tydligen hade någon avslappnande funktion. Jag gick fram till bokhyllan fick jag se att den var fylld med mina favoritböcker hemifrån. Hungerspelen-trilogin, House of night-serien, Harry Potter-böckerna, min engelska spök-trilogi och mina andra böcker. Den stationära datorn på skrivbordet kändes normal och hemma. När jag tryckte på en knapp för att se om den var på dök det upp en bild på min skottska familj på vår resa till Grand Canyon och när jag såg allas skrattande ansikten och mammas gravida mage bröt jag ihop. Allt jag dittills inte riktigt trott på sköljde över mig som en flodvåg. Den regniga morgonen, den underliga promenaden genom skogen, förvandlandet, staden, Mimers saga, synen och palatset. Jag kände Akins hand på min axel och trots att jag knappt kände honom letade jag mig in i hans famn. Han la armarna om mig och lät mig gråta ut all min förvirring utan ett ord. När jag tyckte att jag var klar torkade jag tårarna och såg på Akins som snabbt tittade bort. Men inte snabbt nog för att jag inte skulle hinna se tåren i hans ögonvrå.

Hej igen!

 

Jag är ledsen för att jag inte har skrivit något i sommar, men jag har varit så väldigt upptagen och så har jag inte haft tillgång till en dator. Men nu har jag fått en egen skoldator så nu har jag inga ursäkter längre! Men jag tänkte att jag kanske skulle göra en liten snabbgenomgång om vad jag har gjort i sommar.

Jag jobbade på Café XP från första tisdagen i juli och två veckor framöver. Sen var jag ledig/sysslolös/osv. i en vecka innan pappa och hans nya familj drog med mig och min syster på campingsemester i två veckor i sköna skåne. Det var faktiskt inte helt hemskt! Vi kom hem tredje augusti. Fjärde åkte vi till liseberg med några släktingar. Femte fyllde jag år och jag spenderade dagen hos min pojkvän (Ja, visst ja, under campingsemestern blev jag tillsammans med en kille jag träffade på XP). Dagen efter var jag tvungen att packa om mina väskor för dagen efter åkte jag och nio andra från XP till FRIZON! Min första festival. Frizon är en kristen ungdomsfestival utanför Kumla. Det var hysteriskt roligt och jag hade inte kunnat vara mer nöjd! Dock är jag fortfarande förkyld från att ha varit tvungen att sova på min sovplats som under dagens monsunregn förvandlats till en minde pool. (Nej jag hade ingen annan stans att sova. Jag kröp ihop längst upp på liggunderlaget, där det bara var väldigt fuktigt. Jag snodde någon människas filt då min sovsäck var som hämtad från titanic. Därifrån kom vi den 11:e och den fjortonde flyttade jag från lilla lysekil till kungsgatan i Trollhättan för att börja min utbildning i skådespeleri. Så, all and all, har sommaren varit alldeles underbar!

 

Hoppas er sommar har varit minst lika underbar!