Jag ligger i soffan och ser på Hansel an Gretel-Witch hunters. Jag har inte sett filmen tidigare men jag tycker jättemycker om filmer där man har gjort "fortsättningar" på vanliga barnsagor! Red riding hood är en annan sån film som också är jättebra! Stort tips! Finns fler men jag kommer inte på någon den här sekunden, haha. kommer med en lite mer noggrand recention senare/i morgon. Ha det bra!

Jag tänkte att jag kanske ska berätta lite om mig. Det kanske ger lite insikt i mina sagor på ett bättre sätt. Jag är en liten 97-a med drömmen om att bli skådespelerska eller vilket jobb som låter mig uttrycka mig enbart genom ord och kroppsspråk. Jag älskar musik, jag spelar både gitarr och piano och sjunger en hel del. Jag är expert på att undervärdera mig själv och sätta mig under andras förmågor. Jag är också expert på omvända känslor. Om jag är kompis med en kille och vi bara är kompisar men han säger att han gillar mig, då blir min hjärna genast "Ja, fast du tycker ju inte om när han gör så, och han är nog ganska irriterande egentligen" Men om han säger att han har någon annan eller så då... "Men vi hade väl något!? Va!? Och så sviker du mig genom att gå till nån annan!?"

Jag är en bra lyssnare och tröstar mer än gärna folk, jag hjälper jättegärna till att reda ut problem och liknande. Jag läser MYCKET. Men helst fantasy/Sci-fi serier. Sällan en enskild bok. Det är samma med filmer fast där lägger jag nog till tragiska dramaromantik-filmer som Moulin Rouge, Australia och Titanic. 

Wel... Det var det jag kom på nu, vill ni veta något mer är det bara att fråga!

(Kom ihåg att jag var tretton år.... illa....)

 

Inledning

 

Hej! Mitt namn är Lucia Mario och jag ska alldeles snart berätta om när jag blev hertiginna över ett sagoland i en stor sjö i ett bergrum i skogen och fick vara med om mitt livs (och kanske mänsklighetens) absolut största äventyr. Men nu ska jag inte säga för mycket. Låt mig i stället ta er tillbaka till dagen då alltsamman började...

 

Det var en helt vanlig fredagseftermiddag och jag var på väg hem från skolan. Jag kollade på klockan.

”Helvete! Nu måste jag skynda mig om jag ska hinna duscha” viskade jag irriterat för mig själv på väg hem. Jag tog ut på stegen och raskade på. Jag var bra på det, att prata med mig själv. Det var lite som självterapi tyckte jag. Jag längtade faktiskt tills i kväll när jag skulle träffa William på biografen. Vi hade till slut gett oss för allas kommentarer och bestämt dejt på biografen samma kväll. När jag frågade var det mer som ett skämt men när han svarade att han gärna skulle göra det kunde jag ju inte backa ur. Jag tyckte ju inte illa om tanken på mig och honom tillsammans, det var bar det att jag inte ville riskera dit vi redan hade. Vi skulle se en fantasyfilm som jag hade valt för att inte öka spänningen. Nervositeten för kvällens händelser fick mig att börja småspringa för att hinna hem i tid.

Väl hemma skyndade jag mig in i duschen. Det hade lite olika effekt på mig, Jag blev lugn av det varma vattnet men med så mycket tid till mina tankar kom alldeles för många scenarior upp i huvudet, de flesta slutade (med hjälp av min förmåga att överdriva) med att någon utav oss flydde eller dog av sorg. När jag ställde mig framför spegeln efteråt blev jag nästan rädd. Jag hade glömt att ta bort min mascara i all hast så den hade runnit ut och fått mig att se ut som en blöt tvättbjörn. Jag suckade med en väldig kraft, inte för att någon hörde men det gav effekt åt mitt typiska I-landsproblem ändå. Sen gick jag till min privata walk-in-closet full med märkeskläder! Okay, nu ljög jag, jag har en pytteliten garderob med kläder från långt från exklusiva affärer. Men det hade inte hindrat mig från att fynda lite då och då. Mitt absoluta favoritfynd hittills var en kortärmad femtiotalsklänning med utsvängd kjol. Klassisk och krämvit. Jag vet att eftersom jag inte kände något speciellt för William borde jag kanske inte fixa till mig så mycket men, jag menar, vilken ung kvinna bortser från ett tillfälle att få klä upp sig? Jag la på mascara, kajal (jag undvek noga att återuppta tvättbjörnslooken vilket resulterade i att det bara såg överarbetat ut) och läppglans. Jag såg mig i spegeln. Jag hade ett speciellt utseende som jag var väldigt stolt över. Ett elegant, smalt ansikte med en rak näsa och höga kindben. Stora, vackra ögon med färgen av en djup sagoskog. Fylliga läppar som egentligen var helt fel i proportion till resten av mitt ansikte, vilket var inramat av svallande lockar (som kunde bli en sjuhelsickes fläta). Min slanka kropp hade tydliga kurvor och långa ben. Jag var väldigt glad att min pappa var en framgångsrik italienare och att min mamma var en vacker kvinna från Skottland. Och att mitt hår faktiskt kunde samarbeta var ingen fasansfull faktor det heller.

Jag vände mig om, nöjd över mitt verk, och hoppade till vid åsynen av min lillebror. Han hade tydligen kommit in och studerat mig i min djupa kocentration.

”tosyster fin” Sa han och log så att skrattgroparna i hans kladdiga kinder syntes.

”Tack Oliver” sa jag och lyfte upp honom ”Vill du också ha lite smink kanske?” Sa jag och nuddade vid hans näsa med puderborsten.

Han började fnittra och torkade demonstrativt av sig på näsan. Jag bar ut honom i det stökiga vardagsrummet vi hade på övervåningen. Det användes mest av min bror och hans kompisar när de spelade ologiska tv-spel. Just nu satt han och Tim i den mörka soffan och spelade något töntigt mördarspel. Tim och Simon vad två år äldre än mig och när jag satte ner Oliver vid sina leksaker tittade Tim upp och fick mig att himla med ögonen genom att säga:

”Ser bra ut hörru” Och blinka med ena ögat

”Bort med tassarna från min lillasyster Tim, annars kanske jag slår dig i verkligheten också” Sa Simon och knuffade retsamt till Tim i sidan.

”Som om, du kan inte ens jämföra dig med mig!” Svarade han och ett mindre slagsmål utbröt på parkettgolvet. Jag småskrattade och gick ner för trappan och in i köket och visade upp mig genom att göra en liten söt piruett på ett ben som fick mig att nästan ramla på grund av min outvecklade balans.

”Åh men Lucia vad du är fin” skrattade mamma och gav mig en kram. ”Ska jag köra ner dig nu? Har du pengarna? Vet du hur lång filmen var, vad hette den nu igen? Vem var det du skulle gå med? Jamen just det, det var ju William, ja!” Någon stans bak i mamma-delen av hjärnan klickade nostalgin till och hon drog ett djupt andetag och drog in mig i en våldsam kram.

”Jösses mamma, jag ska på bio, inte gifta mig!” Skrattade jag ”Ja du ska köra mig, ja jag har pengarna, jag vet inte hur lång den är och det där dumma titeln kan liksom inte fastna i huvudet, och ja, det är William jag ska gå med” sa jag.

Ju mer jag tänkte på det desto mer upprymd blev jag. Jag hade ingen aning om varför.

”Jamen kom då din lilla turturduva” ropade mamma från hallen

Jag blängde på henne och drog på mig min röda trenchcoat och hoppade i mina skor. 

Den svenska historien jag nämnde har ingen titel men handlar om en flicka som kommer till en av sjöarna under Asken Yggdrasil och hennes äventyr där. Den här historien började jag skriva när jag var tretton så den är en aning oslipad (jättedålig) i början, men det blir bättre och bättre. Även den här historien är tänkt att sluta ovanligt mot andra fantasysagor så ni får jättegärna läsa och lämna feedback! Hela sagan i sina olika delar kommer ligga under kategorin "Asken yggdrasil". Hoppas ni gillar den!

As the text was brought to an end the glimmering sword started glowing in a magical light, growing brighter by the second. As the light grew to an unbearable strength a big force wave pushed him to the floor and all of the light disappeared.

Seventh Worldär en engelsk historia/Saga/Bok som jag håller på att skriva. Boken är till synes en typisk fantasybok. Kille hittar objekt, objekt tar kille till annan värld, kille blir förd till högkvarter, kille får reda på att han är "The Chosen One. MEN! Här kommer inte allt gå som man vill/tror men jag berättar inte vad tvisten är för jag kommer med jämna (eller ojämna) mellanrum lägga upp delar av berättelsen under kategorin "Seventh World" så om ni inte har något att lära tipsar jag er om den här, jag tycker att idén är bra och det tycker de som läst den också, men man måste ha vissa engelskakunskaper eftersom den utspelas i en annan tid och har ganska säreget språk. För er som inte vill läsa på engelska kommer det också komma upp en saga på svenska men det tar vi en annan gång. Tack på förhand!

 

Det här är jag. Klara Kilbo från lilla Lysekil. Jag är en såndär kulturnörd. En sån som vill bli skådespelerska och författare på samma gång. På den här bloggen ska ni få se min väg dit, de sagor som jag skriver och mina dagar på skådespelarlinjen som jag börjar på i höst. Hoppas ni gillar att läsa, för då har ni kommit rätt!